mot melbourne
Datum: 2011-05-29 Klockan: 09:46:19
när jag återvände från trippen sms,ade jag pappa jesper för att medela att jag fortfarande var vid liv (vi hade nämligen ingen bra täckning på hela resan)
jag skrev - hello, jag har kommit hem från resan nu, och är på hostlet i adeaide, still alive. ses i morgon :D kram
två sekunder senare ringer telefonen
jesper - vad snackar du om!?
jag - va?
jesper - vadå kommit hem? här hemma i melbourne hos oss är ditt hem!! vi saknar dig! det har varit svårt för oss att klarat sig igenom dessa veckor utan dig, kom hem nu!
.
aaaw, vilken familj man har ♥
.
.
vi har ju alltid så roligt vi!!
.
dagen efter:
tisdagmorgon var nu kommen. åt en snabb frukost, packade ihop mina grejer och vinkade adjö till glada ägaren. därefter tog jag taxin till flygplatsen för att snart få träffa dom bästa i melbourne ♥ min familj + petra! wehoo
.
väl framme i melbourne blev jag uphämtad av helen och barnen på flyget, jag blev så glad när jag såg dem att jag började grina haha, och oj så stora ungarna hade blivit på bara 6 små veckor? galet! (det fick mig att tänka på hur stora mina barn hemma i sverige kommer vara när jag återvänder hem? åh jag får ångest)
.
men jakob och hanna var så mysiga, de var helt lyriska hela bilfärden hem och ville inte släppa taget om mig (de var rädd att jag skulle lämna dem igen) .. aaw så hemskt, kärleken de ger en får mig ofta att lipa, visste inte att jag var så saknad? men de värme hela mig, älskar dem!
.
.
hemma i huset blir jag bemött av en trött petra som landade i australien dagen innan mig. hon hade nu drabbats av jetlagg, stackarn så vi tog en väldigt lugn kväll och bara snackade.
.
vid nio tiden på kvällen hör jag hur ytterdörren öppnades, en välbekant röst som säger "hey vars är linnea?" och några sekunder senare öppnades min dörr till rummet.. det var jesper som slutat sent från jobbet, han kommer glatt in med ett brett smile, ger mig en stor kram och säger "välkommen hem linnaja, det är här du hör hemma!"
.
han är verkligen bäst!
..avslut
Datum: 2011-05-28 Klockan: 07:50:04
måndag 9/5 var sista dagen på denna resa. vi vaknade som vanligt kl. 6, gjorde oss klara och körde iväg i den välbekanta bussen. efter ett par mil stannar vi till vid något (jätte tråkigt) museum där vi vandrade runt i en timme ..
det var ett historiskt museum om hur allt var och gick till när engelsmännen kom till austalien bla bla bla.
skulle säkert vara mer intressant ifall man inte var så ruskigt frusen, trött och hungrig .. hade inte koncentrationen med mig
.
då vi gick ut från museumen mötte vi upp våran guide i parken som föreberdde mack-lunch IGEN... sick of it
törrt, smakfattigt och alldeles, alldeles för tråkigt.. men man blev ju iaf mätt?
.
de följande timmarna spenderande vi åkandes i bussen med korta toa stopp då och då, enda fram till adelaide igen, där vi började våran tripp. kan ju säga att människor har luktat godare, bussen stank verkligen gam! men det gjorde inget, vi alla var skylldig tille och ansåg att det var värt resan!!
.
.
bye bye adelaide
.
väl tillbaka till mitt favorit hostel träffar jag den glade ägaren igen som hälsade mig välkommen tillbaka, man blir verkligen glad i hans närvaro, så efter att ha berättat hela resan i detalj för honom släpade jag upp min tunga packning upp till rummet och tog två varma duschar efter varandra (det behövdes kan jag säga), underbart med en riktigt varm dusch, lovely! clean igen
.
gjorde därefter en tidig kväll för att morgondagen skulle komma fortare, vilket betydde att jag fick träffa min saknade mellis-familj igen ♥ och min vän petra som rest enda från sverige för att hälsa på mig i 12 hela dagar! wehoo
... dag 5
Datum: 2011-05-25 Klockan: 03:22:41
vaknar kl. 7, glad att jag fått sova hela natten utan att frysa, wehoo! nu kände jag mig verkligen utvildad vilket behövdes för dagens kommande aktiviteter. hälften av gruppen var redan borta då vi vaknade, de skulle ta chansen att dyka med hajar vilket jag också gärna ville prova men när jag fick höra vad det skulle kosta, avstod jag direkt. (över 3000 kr) plus att det inte är någon garanti att man får se dem, kändes alldeles för dyrt.
.
jag och de tre andra som var kvar fick istället städa upp efter alla och göra oss i ordning. vi skulle börja dagen med att besöka en farm med en massa djur, vilket jag såg fram emot. älskar djur
.
.
på farmen fanns det massa goa kängrusar, haha men den här filuren liknar mer en älg?
.
.
när vi kom till farmen fick vi alla var sin papperspåse med frön i för att kunna mata djuren på gården. alla satte kurs mot kängru hagen där man också fick gå in och klappa dem, det var jätte tama. jag vet inte hur länge jag spenderade tid inne hos mina kängru vänner. aaw så söta
.
.
gosa lite med en joey, gosh vad jag ville behålla honom.
den här lille busen var för de mesta inne i mammans pung? haha såg jätte konstigt ut när han ba dök ner och försvann? fatta inte hur han rymdes, men det gjorde han. och ibland chilla han ba med bena hängande utanför haha rolig.
.
.
och inne i kängru hagen, i hörnet långt borta, stod ett ensamt litet stackars lamm ... aaaaw, han hade gjort illa ena benet så han haltade... lillvännen, så ensam och han darrade. jag tror jag satt med honom en halvtimme, och han kom fram och pussa på en hela tiden, glad att någon brydde sig om honom. älsklings lamme
.
svårt att slita sig från lammet, gick vi tillslut till fågelburen för att mata papegojor och underlater. faktiskt himla kul, vi skulle se hur många fåglar vi kunde hålla i som mest. tror jag kom upp i 8 st plus 2 på huvudet ;p haha
.
.
hehe cameltoe
.
.
sen fick jag gladeligen se en livs levande wombat - ett typiskt australiensk djur som bara existerar i detta land. de är ca 1 meter lång och kan väga upp till 30 kg. de är ett nttdjur och lever i gropar i marken
.
de fanns gott om djur på det här stället, kameler, getter/får, dingos, buffalos, kakaduor, strutsar, emus (favorit fågeln haha) osv. så inte hade vi tråkigt inte.
.
förmiddagen bara rusade iväg så det var redan dags för lunch och sedan åka vidare .. trist att skiljas från de underbara gossedjuren.
.
men lunchen blev ännu mer trist, för våran guid hade visst glömt bort att tina upp de frysta brödet så vi åt, is-bröd med oaptitlig skinka .... ursch, jag fick ont i magen. menmen nästa stopp var hamnen där vi skulle hoppa på båten för att kika på en tonfisk odling ute till havs?
.
.
båt-turen tog 15 minuter, och under den tiden fick vi se en typ av reklamfilm för tonfiskodlingen, haha jag höll allvarligt talat på att skratta ihjäl mig. de berättade om hur farligt det var att jobba med att fånga tonfisk, hur länge man var tvungen att vara ute till havs och vilket modigt team de hade som gjorde detta, team tuna! hahah kaxigt
.
när vi kommer fram och kliver av båten får jag nästan en chock! jag som alltid har trott att tonfiskar är små som sillar, hade visst väldigt fel, de var ju gigantiska en-meters-monster!??! urschhhhh, och vi skulle simma med dem, aldrig i livet!!! det bara krylla av dem överallt, de va riktigt snabba och hoppade och hade sig, jätte äckliga!
.
.
tonfisk-guidens små söner var också med på resan + en till kille på 14 år (snart 15, haha viktigt) som jobbade där. de gav oss var sin tång med småsill att mata tonfiskarna med, fort var det gjort, de ba högg vilt efter tången.
över våra huvuden kryllade det även av högljudda fiskmåsar som atakerade fisken så fort de fick chansen, de tyckten guidens minsta son var mycket roligare, så han kastade upp mat till fåglarna istället.
.
eftre många upprepanden av "nejnejnej, jag vågar inte" och "okej jag hoppar i", tog jag beslutet att faktiskt hoppa i eftersom alla andra skulle göra det, plus att 14 åringen lovade hoppa i om jag gjorde det. guu va han försökte ställa in sig hahhah ojoj. de kändes så pinsamt, den andra gruppen kunde iaf skryta om att ha simmat med hajar, men att skryta om att ha simmat med tonfiskar? ... nja pinsamt töntigt
.
.
paniken att monstrena skulle bita mig i tårna ökade för varje simtag, ursch så nära de simmade en. jag va så himla rädd att jag greppa tag om robie under hela simturen. min rädsla blev ju förstås underhållande för alla andra, minsta sonen kastade små fisk mitt framför mig, 14 åringen nöp mig i fötterna och drog upp dragkedjan på min våtdräkt så den fylldes med vatten och robie tvär kittlades för att skrämmas ... vilka schyssta kompisar man har... dummingar
.
men jag lyckades komma därifrån med alla tår hela i behåll, men vi puttade i 14 åringen i vattnet så fort han kom upp bara för att ge igen he he he. robie la även en sill på claras huvud när hon snorkla i hopp om att en fisk skulle hoppa upp på henne, snällt? haha herreguu. och på de kom en fiskmås och bajsa på hennes huvud.. kul
.
glad att det var över bytte vi om och fick smaka på rå tonfisk (som sushi) de va ba mm mm mm!
slutligen åker vi tillbaka till lägret, tar en dusch och inväntar den andra halvan av gruppen (som dök med hajar), för att försäkra oss om att de inte blivit hajmat ... medans vi väntar fixar vi med middag, ved och tar lite fler bilder på koalor. en av dem klättrade faktiskt ner och jag fick snudda lite av hans rygg, han var helt obrydd men jag var ändå lite rädd han skulle bita mig, så jag lät han passera vidare. deras läten är för övrigt väldigt roligt, de låter precis som en grymtande gris blandat med gorilla, haha jätte lustigt och irriterande på natten ..
.
.
när vi gick ut i skogen fick vi alltid höra "watch out for the drop bear". det är tydligen en koala liknande björn fast läskigare som hoppar ner från träden och biter av dig huvudet? en mördar björn. haha någon mixhistoria folk har kommit på för att hålla barnen, (backpackers i vårt fall) borta från mörka skogen. så titta inte upp nästa gång du nattvandrar i skogen för de kanske blir ditt sista ögonblick ...
jaha vad har vi lärt oss av detta då?.. inte mycket alls haha
.. fortfarande fortsättning (dag 4)
Datum: 2011-05-22 Klockan: 15:26:37
vaknar till låten "get up, stand up" av bob marley som dånar på högsta volym ur högtalarna just utanför vårat sovrum.
men istället för att bli sådär grinig att måsta kliva upp så tidigt på dygnet och lämna det varma täcket, som jag för det mesta brukar bli, började jag (fortfarande med slutna ögon) nynna med och gunga huvudet i takt. man blev som glad
.
en kort stund därefter var vi alla uppe på fötter och sjöng med i den avslappnande reggae musiken, härlig start på dagen. det blev frukost med musli, mjölk och mackor till det, sen var vi tvugna att packa ihop alla våra saker, diska och städa undan inom 60 miniter då bussarna skulle vara startklara för ytterligare massa mil längs vägarna. nu skulle vi även passa på att säga hejdå till halva gänget som skulle vidare till perth, vilket kändes jätte tråkigt. jag, clara & rose var de enda från vårat grupp som skulle tillbaka till adelaide med den nya gruppen (som vi mötte på denna gård). tur jag hade rose och clara, för den nya gruppen var riktig tråkig, förutom en tjej från norge som va ba go.
.
.
så efter ett sorgligt hejdå-kram-kalas packar vi in oss i den nya bussen som skulle köra loopen längst kusten tillbaka till vars vi började resan.
vi började dagen med att surfa på samma strand som dagen innan. men vädret var mulet, rått och kallt, vatten temperaturen var isande och vinden blåste som peeling i ansiktet.. så jag valde att stå över denna gång, plus att jag även såg att det inte var snygg-Ben som var instruktör (istället var det en man på 50+) kände jag med gott samvete att jag inte gick miste om någonting.
.
.
rose valde också att stå över surfingen, så vi roade oss med fotogrfering på stranden, med instruktörens hund som sällskap, det var roligt
.
.
.
.
90 minuter senare kommer det ett huttrande gäng upp ur vattnet, nedkylda som isbitar och hackar tänder. gosch jag frös bara jag såg på dem, glad att jag höll mig till stranden. det är ju vinter här i australien nu som kan jämnföras med en typiskt svensk höst.
.
lunch - torra wraps med skinka och sallad ... som alla dag
.
sen begav vi oss till koalaparken där vi skulle campa de två kommande nätterna, det var ett område som sköttes om av en äldre dam med namn Betty. hon kom och presenterade sig, hälsade oss välkomna och börja berätta historier om hennes släkt ursprung? haha ja, kanske inte det mest intressanta historier jag har hört men hon var jätte söt. kan tänka mig hon blir såhär glad och ivrig varje gång hon får chansen att samtala med människor istället för djuren för omväxlingsskull, hon bor liksom mitt ute i ingenstans stackarn. men hon verka älska det
.
.
påminner mig om den otecknade alice i underlandet
.
på detta campingområde fanns det vilda koaler i alla träd tror jag, det kryllade av dem överallt, fanns även gott om kängrusar och emus som virrade runt omkring oss. medans våran nya guid dave gjorde upp eld och började med middagen gick vi andra på vilddjursjakt i skogen. jag och rose hittade en gammal stig som ledde längre in bland träden som vi nyfiket satte kurs mot. ju längre in vi kom började vi reagera på hur tyst det var runt oss, ingenting hördes, jätte läskigt. vi började fantisera om alla djur som spionerade på oss och kanske skulle attakera? jag mena vad gör vi om en dum emu kommer flaxande mot oss? de kan ju inte ens gå baklänes - de fattar inte hur man gör? haha så vi vände tillbaka
.
.
vi mötte upp resten av gruppen och höll oss kring dem hela tiden, för säkerhetsskull. vi fann koalor i varje trädtopp som drogat kikade obrytt ner på oss medan vi fotografera och pratade med dem. de ser exakt ut dom gamla trötta farbröder. riktigt roliga varelser. men man fick dock passa sig från att pasera under koalorna, så man inte fick en bajslosrt i facet, det ba regna från dem ibland. ojoj
.
.
kolla surpuppan haha
.
vi hitta också ett jätte gammalt, övergivet läskigt hus i skogen, mitt ute i ingenstans? liksom vem får iden att bygga ett hus där? på dörren stod en skylt "welcome, please step in" hhohoho spoooky! så vi tacka och klev in. huset var möblerat som om det bodde någon där, fast 100 år tillbaka i tiden. gulligt men det stank verkligen där inne och var riktigt kusligt.
.
.
.
ser ut som ett sago-träd från en bamse tidning, haha men läskigare. dessa träd var placerade kring det gamla huset ..
.
vi återvände till brasan med kameran full av koalabilder, satte oss vid elden och blev serverade tacos. mm mm mm. resterande tid satt vi bara och snackade kvällen lång, riktigt skönt sen var det dags för swag + sovsäcken igen, men denna kväll var så mycket varmare än den första vi hade i adeliade.. den vill jag gärna förtränga.
.. fortsättning
Datum: 2011-05-19 Klockan: 15:46:16
fredag 6/5. dag 3
denna morgon fick vi en ovanlig uppväckning, hassies (ägaren av gården) hundar skäller på högsta volym vid sju-tiden bakom varje dörr, precis som de har blivit tillagda av sin matte att göra. väckar-klocka på vildmarksvis, trevligt med lite omväxling från den klassiska sony ericssons pip-signal som för en kort stund ger en tinitus? .. torterande ljud
.
till frukost serveras nygräddade pannkakor med sylt, sirap eller honung, sockersött och ännu mera sött? jag höll mig då till det jag är van vid; pannkakor med sylt! som på svenskt vis, som det ska vara!
.
mätt som en plätt med jordgubbssylt, for vi med tour-bussen till stranden där vi skulle få en kurs i surfing! (bland det roligaste som finns). vi blir uppmött av en omänskligt atraherande kille i sina bästa år som svar på min dröm skulle vara våran surfings lärare för dagen!!! ibland är man i himmlen
.
.
fick en bra genomgång om risker och säkerhet i vattnet, sen fick vi prova på teknik-övningar med brädan på stranden, om hur vi skulle paddla, hoppa upp från liggande till stående och hitta balansen till att styra sig framåt. man måste hinna tänka igenom mycket inom väldigt kort tid med andra ord, för tappar du fokus på någonting under försöket att surfa så trillar du i med ett plask. 10 minuter senare var vi klar med teori-lektionen och trippa ner mot havet
.
.
så fort tårna bryter vattenytan sprids en kall ilning längs hela ryggraden som får mig att rysa till, vatten-temperatuen måste vara minst 30 - ... iaf kändes det så. att jag är svensk och dessutom äkta norrlänning förändrar ingenting att jag fryser jämt, vilket alla tycker är mer än oförståeligt? jag vet att det är skumt, men det är så det är, bara att o-gilla läget.
.
när nu de båda bortdomnade fötterna var övertäckt med vatten upp till knäna, var det lika bra att gå fullt ut att doppa hela sig, vilket jag gjorde utan protest. (jag hade ju som tur var en vinter våtdräckt på mig som höll mig varm hehe, utan den skulle jag få kramp och sjunka som en sten ... hua.)
.
ju längre ut i havet jag gick, dessto högre steg vattenytan upp mot bröstet och surfing-brädan följde troget efter mig fastbunden i min högra fot. nu var det bara att vänta på "den rätta vågen" och utföra övningarna vi precis hade lärt oss, vilket var lättare sagt än gjort. vågen kommer, jag hoppar upp på brädan och börja padda med vilda arm rörelser, känner vågen tar tag i brädan, försöker hitta balansen, hoppar upp på knä, tappar balansen lika fort och kvaddar med ett högljutt magplask,.. det var den vågen ...
.
.
av två timmars repetioner av att försöka surfa med stil (utan att ramla) lyckades jag faktiskt stå hela två gånger!! kanske svårt att föreställa sig men det är helt sant, mycket berodde nog på min snygge surfings instruktör, ben! som kom till undersättning mer än en gång för att hjälpa en stackars okunnig svensk på bena, han tillomed bytte fler samtalsämnen med mig än sin bäste vän brevid, det är så lycko mig ibland!
.
ber om ursäkt sverige att jag redovisar oss som balanslösa mag-plaskare, men vad gör man inte för att få lite extra hjälp av en halvnaken tvättbräde kille i gyllenbrun kropp med uppsatt hår och bländande leende - lördagsgodis, och han är inte den första godbiten i min godispåse, jag ser dem överallt hela tiden, de é dom lördag hela veckan!
.
.
färdig med magplasken simmar vi i land och går upp till bussen för att byta om, men pucko till linnea har ju glömt sina ombyteskläder på campingen ... roligt, så jag får lov att diskret hitta på en snabb lösning innan jag skulle bli upptäckt. problemet var bara att man inte fick byta om inne i bussen, och det fanns inga omklädningsrum mitt ute i det vilda ... hur gör man då?
.
.
Ben, surfingskillen ville dessutom ha tillbaka alla våtdräkter för att kunna packa ihop allting igen, så jag skyndade mig att dra av mig våtrdäkten + bikinin, drog på mig min gamla jumper och slängde handduken kring bena. när jag tassar fram till ben för att överlämna våtdräkten tappar handduken fästet kring mina höfter och glider av!!!! panikslaget greppar jag tag om den och slänger skräckslaget ögonen på honom, såg han?!?!?! snälla säg nej! ... vet inte hur man ska tolka att han flina, tog emot dräkten och önskade mig en toppen resa ... varför ska allt hända mig?
.
skamset trippade jag tillbaka och drog på mig det enda som fanns tillgängligt för tillfället... mina pyjamasbyxor?... ja vad ska man säga, när jag är för ivrig för vad dagen har att erbjuda blir jag alltid sådär himlarns glömsk, och då händer det här, det är även vanligt i sverige. ett linnea syndrom, ett guldfisk-minne ..
.
.
aja, irriterad över att vara "glömska jag" far vi iväg med bussen för att äta en snabb lunch - kycklingburgare med rödbetor i? galet fel men faktiskt överaskande gott?
.
sen väntade den roligaste aktiviteten på hela resan, vi skulle fara och simma med sjölejon och delfiner, mitt livs dröm skulle äntligen förverkligas!! så på med en ny våtdräkt, snorkel och en laddad vattenkamera i min hand var jag nu redo för det kommande äventyret. vi färdades ungefär 10 miuter med båt för att leta igen delfinernas lekplats, och tillslut ser vi 4 små ryggfenor från delfinerna som stack upp över ytan några meter från oss, och kvickt hoppar vi i en efter en.
.
.
vattnet var nästan bedövande men det var det värt, för känslan av att det jag såg omkring mig går inte att beskriva. att simma sida vid sida kring vilda delfiner som leker bara decimeter från din kropp, som simmar runt, över och under dig, kikar nyfiket vad du är för en fisk och rusar iväg lekfullt när du försöker att klappa dem, det är grymt snabba. vissa var även täckta av ärr och trasiga fenor från tidigare stider. men gosh så vackra djur
.
efter lekstunden med delfinerna tog vi båten vidare til sjölejonens sovrum, som de kallades för. det var en klippa/strand full med fåglar, tjocka sälar och sjölejon som slappade i solen. när vi närmade oss stranden ökade vi farten med båten så att stora vågor bakom oss bildades, och plötsligt ser vi tre sjölejon dyka upp som surfar på mage genom vågorna, haha så himla söta! de hoppade glatt kring oss och simmade nära båten för att undersöka vilka filurer vi var.
.
.
så fort vi hoppade i blev vi genast en i sjölejonens tafatt-lek, "ta mig om du kan" som var huuuur kul som helst! vi simmade under, runt och upp och ner, bubbla i snorkeln och skaka med huvudet; sjölejonen kopierade oss i allt, de simmade så nära att jag nära fick en puss! jag klappa en på stjärtfenan, vilken softis. dessa djur var nästan roligare än delfinerna, de hade så roliga blickar att ge dig och nyfikenheten gick inte att undgå, sjukt söta. men de är dock utrotningshotade ...
.
efter alldeles för lång tid i vattnet började kylan ge mig huvudvärk och vatten kröp in i öronen, vi simmade tillbaka till båten med hackande tänder och en kamera full med bilder från undervatten-livet. vi tar på oss varmare kläder och blir serverade med varm milo (varm choklad) och en kaka, passa ju som pricken över i;et. (kändes lite som en typisk fika efter man har åkt skrana en kall vinterdag, mysigt) till det passade vi på att fota alla fåglar och knubb-sälar som solade på stranden. därefter återvände vi tillbaka till bussen, och vidare till lägret
.
.
duschen, värmen var mer än efterlängtad! ren och så fräsch man kan bli var det nu dags för nibbles (inte nipples!) som alla försöker prenta in i mitt huvud, vilket gör att jag varje gång måste repetera i huvudet "säg inte nipples, säg inte nipples!" innan jag säger det högt, för att inte säga fel. haha vi har haft väldigt kul åt det där. nibbles är iaf som kexbricka som vi i sverige normalt äter EFTER middagen vid speciella helgdagar kanske? men här äter du det FÖRE middagen lite vilken dag som helst. jätte lusigt men så är det.
.
.
därefter var det spel som gällde, vi spelade kort = shithead och jungle speed som var galet kul, glenda (den äldre damen) var också med i matchen i shithead, hon spelade bort alla sina högsta kort på en gång (vilken man inte bör göra). men med hennes vanliga tur tog hon såklart hem vinsten och höll på att skratta ihjäl sig av vad hon än la för kort på bordet, hon skratta när andra fick ta upp straff högen och hon skratta när någon förlorade. hahah ja hon är bra rolig
.
.
lagomt trötta och fnittriga spelade vi kvällen lång, blev bjuden på hemmagjord äppelkaka (mindre god, ingenting kan jämföras med sveriges gosaker) men trevligt hade vi
.
sen var var det zZzZzzZzz ..
6 dagars tripp
Datum: 2011-05-15 Klockan: 05:23:56
riinngggg*
.
min varma dröm avbryts hastigt utav väckarklockan som är inställd på 5.30 ...
ungefär samtidigt börjar den smygande huvudvärken tränga sig på från de få timmar jag fick av nattsömnen .. aj
men genast mådde jag bättre när medvetandet hamna i sin rätta position igen och jag kom att tänka på att det var fredag den 4 maj, alltså den dag då min 6 dagars tripp från adelaide skulle börja, inom fem minuter var jag redan påklädd och klar!
.
.
kl. 6.40 blev jag upphämtad av den här äventyrsbussen utanför mitt hostel, från och med då började min resa
.
då jag packat in min ryggsäck klev jag på bussen och hälsade på min kommande veckas resekamrater, vi var totalt en grupp på tio personer och vi fick var sitt häfte med information, säkerhet- och medecin papper att börja fylla i innan vi kunde rulla iväg. när det var gjort körde vi iväg och stannade vi inte förens 2 timmar senare för en kort frukost break i en liten gullig stad.
jag fick väldigt bra kontakt med två tjejer på en gång som jag i stort sett var med hela den dagen, jätte kul!
.
då alla återvände till bussen körde vi ytterligare i tre timmar innan det var stopp för toapause + lunch
.
.
här är glada gänget från huddik, eller vare australien? härlig grupp
killen i mitten, som gör tummen upp, i grön tröja är våran guid - simon, han är bäst
.
.
det mysiga med camping är att man gör allting tillsammans, dukar upp, hackar sallad och diskar. man är en enda stor familj! här gör vi i ordning wholemeal, ost, skinka, sallad och majonäs-wraps!
.
sen mera buss i två timmar, stannar kring en plats som heter alligatorgorge som är ett jätte fint ställe, där vi gjorde en timmes vandring
.
.
naturen har format en sten trappa
efter vi var klar gjorde vi ett stopp för inhandling av glass/godis vilket kändes behövande under den långa resan.
.
till sist brummade iväg till lägret kl. 16.30 där vi såg vilda små mini kängrus överallt omkring oss, fantastiskt
.
.
det ser nästan ut som en tvättbjörn när man tittar på svansen, den här rasen är ovanlig och finns bara på vissa platser i landet. vi fick en timmes freetime, att göra vad vi ville så jag, glenda (en från gruppen) och hennes man brian tog en utforskar runda kring området.
.
.
när vi tagit mer än 511 bilder på allt som fanns omkring oss återvänder vi nöjda tillbaka till lägerplatsen där våran guid simon har startat brasan och lagt potatis i folie runtom kolen, bakad potatis på vildmarksvis! han är nämligen kock!! lyx camping av rang
.
.
här har vi honom i egen hög person, tummen upp!
han lagade bakad potatis, chilicorncarne och tortilla wraps, oh det var beautiful!
så med trevligt sällskap satt vi kring brasan, solen kröp sig sakta ner för dagen och stjärnorna tog över platsen på himlen. den varma luften utbyttes nu till en kylig kvällsbris som bet tag i hela mig... det var den kallaste natten på länge.
.
klädd i tre lager av kläder, tjocksockar och vintermössa låg jag inlindad i min sovsäck i swagen. jag borde inte frysa, men jag hackade tänder timmarna i sträck, tiden stod stilla, kroppen värkte av kylan och jag kunde inte sova. tårarna var inte långt borta då alla sov utom jag, ensamheten blev mer påtaglig och jag låg och fantisera om att det snart skulle bli morgon, enda tills solen äntligen började visa sig lång där borta i mörkret - mer än efterlängtat, morgonen var fortfarande fuktig och rivande men jag hade överlevt isnatten
.
dag 2
kl. 6.00 hör jag till min glädje att brians (den äldre mannen i gruppen) mobil-alarm ringa, det var nu dags för alla att vakna. bortsett från jag själv som varit vaken i stort sett hela natten, som det känes iaf.
de stunder jag lyckades hamna i det stadiet att man tror man sover men i sitt undermetvetna vet att man är vaken, drömde/tänkte jag att de vilda kängruarna omkring oss skulle komma och hoppa på mitt huvud, vilket gjorde att jag reflexmässigt låg i en skyddande ställning med händerna för huvudet natten igenom, bevakande. ... obekvämt? OJA
.
frukost stod som nr. 1 på schemat, te, mjölk & flingor, som alla andra dagar. sen klä på sig, borsta tänder och försöka rulla ihop swagen (som var på tok för tjock) var inte lätt, men efter några mindre vackra spottande ord och sparkar på den osammarbetsvilliga "sovsäcks-fodralet" gick det, och mitt humör steg genast upp tre nivåer, i did it
.
samlad i bilen satt vi, simon vrider om bilnyckeln .... ingenitng händer, han provar igen .... händer fortfarande ingenting, han ger sig inte och provar en gång till .... nix, bussen är död (jag var visst inte den ende som frös, till och med bussen fick stopp-frossa)
första tanken; vi är fast ute i ingenstans utan teckning redan på dag 2, resan har inte ens hunnit börja ... men så blev det gulleligen inte! för vi passagerare hoppade ut, och putta bilen fram och tillbaka, fram och tillbaka och dåå brrooouuummmm* bussen var återupplivad, hurra!
.
med sömnbrist, nackspärr och träsmak i rumpan körde vi ytterligare många mil, vi passerde en plats vars de har spelat in en film med namn wolf creek, som är en skräckfilm basserad på sanna historier från australien - en psykopat som mördar backpackers osv, har inte sett filmen än men tror heller inte att jag vågar det. en av händelserna skedde på riktigt i alice sping, stället jag nyss var och utforskade ... läskigt
.
time för toastopp, i närheten av toaletterna finns även australiens största galah-fågel i trä
.
.
galah är även ett aussie word för idiot, kan ju va bra att veta ifall man får det smeknamnet någon dag, är alltså ingen komplimang haha
vi passade också på att handla och svänga förbi på drink bottleshop (liten gatu-dryck-shop) för att inköpa alkohol för de kommande kvällarna för de som kände för det. här är det inte som hemma då vi bara har ETT systembolaget där vi kan inhandla alkohol, här kan du köpa det på varuhuset om du vill.
.
börjar närma sig lunch; blev skinkmackor med sallad (igen)
senare stannar vi till vid havet, känslan att kunna sträcka på benen var ovanligt härligt, därefter blev det en 45 minuters promenad längst vattnet där vi kunde se en flock av vilda delfiner leka i det blå djupa havet
.
.
så lekfull, så fria, så levande
.
.
.
pussa aldrig en krabba i ett hopp om att förvandla honom till en surfing-prins ... för smärtsamt
.
tillbaks till bussen, kör lite längre och stannar till vid en trevlig plats vid havet, kallad talia caves. det är som en pool formad grotta just innanför havet, med lila nyans i stenarna - pretty cool
.
.
.
.
vi klättrade ner i den tomma poolen med hjälp av det här läskiga trädet till stege. väl nere kom vi fram till det här;
.
.
en grotta som ledde ut till havet, vi följde vägen
.
.
.
nästa stopp var vid en vit sandyna för att prova på sandboarding (snowboard fast på sand, eller pingvinstilen att ligga på mage). tyvärr fick man inte ha någon kamera med sig pga att man lätt kunde tappa bort eller förstöra den, och simon ville inte ta några risker.
.
det är så typiskt, just den kvällen var det så obeskrivligt vackert, solnedgången över den vita öken-liknande platsen, himlen var rosa med skiftande gula nyanser, vars var min kamera just då?!? ....
.
iaf, gick vi upp på en jättehög sandkulle som var så brant att du inte såg hela vägen ner, DÄR skulle vi förstås köra sandboarding! galet!!
jag hamnade i en "nejnejnej jag vågar" inte reaktion som inte gick att övervinna, så fort jag försökte kasta mig ut för branten var den där rackarns osynliga hindret där som stoppade mig, jag försökte gång på gång men det gick bara inte, jag blev en chicken, en fegis.
.
alla andra i gruppen åkte en efter en, snart var det bara jag kvar som inte hade gjort det tills simon säger "linnea om du inte åker kommer ingen att prata med dig ikväll, välj själv" ... tack för pressen, nu känns det ju mycket bättre haha jag bad till högre makter att ge mig mod, men det jag fick till gensvar var simons röst igen "linnea, vill du att jag ska åka med dig?" haha har man inget egen tapperhet kan man ju alltid låna andras, så jag lånade simons. han satte sig bakom mig på brädan och iväg for vi i 110 km/h, om inte mer ?!!! mina ben fladdra över huvudet de få sekunder det tog att ta sig ner haha men gosh så kul det var, igen igen igen
.
att springa tillbaka till de andra på sandkullen var dock ett fyspass på högsta grad, goodness me! men väl uppe vaxade jag brädan, tog ett djupt andetag, la mig på mage på brädan och kana ner för branten igen! jag gjorde det, helt själv denna gång!!! wehoo, för det fick jag vågen och alla pratade med mig igen, happy!
.
.
skratt, hög musik och tjatter fyllde bussen med gung påväg hem mot vår nya campingplats, alla glada och nöjda efter det roliga avslutet på dagen som de vilt pratades om. men mitt i allt det roliga avbryts vi plötsligt ett BAANGG* och alla studsar till.
simon tar första orden "shit, nu ligger jag risigt till!!", stannar bussen och springer ut ... nyfiken och förvirrad som alla var, kikade vi ut för att se vad vi hade krockat med. 15 meter från bussen drar simon ett stort djur i svansen, släpar den mot vägkanten och springer tillbaka till oss utan att säga ett ord. vi hade kört på en känguru ...
men det höll inte glenda (den äldre damen på resan) med om, hon var fast besluten om att det var ett får.
.
eh, låter inte så troligt. för det första lever inte får vilda här, för det andra har väl inte får en lång svans? som vi såg simon drog i för att fösa unan djuret från vägen.. men det spelade ingen roll vad vi andra sa, glenda gav sig verkligen inte. hela kvällen tjatade hon om att det var ett får.
.
det är så dö irriterande när du vet att du verkligen har rätt, inte hon. aja vi lät henne tro att det var ett får för att få tyst på tanta.
.
framme på hassies (killen som äger företaget vi gör trippen med) gård, där vi skulle sova under två nätter. och till min glädje inomhus, alltså = värme !! vi var uppdelade i olika rum men en annan grupp som också gjorde samma tripp.
.
.
sen middag; korv, lamm, biff, sallad och potatis
därefter spelade vi lite spel, satt vid brasan och prata om rymden, döden och meningen med livet, det är så intressant att få höra vad alla tror på, hur olika man kan tänka och hur man kan få nya perspektiv på tankarna!
klockan börja ticka mot sen kväll, så sista aktiviteten för dagen var nattvandring för att se alla djur som bara är vaken på natten. vi körde 40 min i bilen i hopp om att se några wombats, possums eller andra roliga djur. det enda vi lyckades se var två harar, vilket var synd eftersom jag aldrig har sett en wombat förut
.
..
men jag fick nöja mig med att se wombatsens hus, en grop i marken.
glenda och hennes man brian som är väldigt gla i vin hade nog tagit något glas för mycket den kvällen och sov av och till under hela bilturen, tills glenda plötsligt säger (helt osammanhängande med tanke på att vi andra pratade om nattdjuren) "eller det kanske var en labrador vi körde på idag?"
.
hahahha så tjurskallig som hon hade varit hela dagen om att det var ett får, men nu kunde det tänkas vara en labrador också, vars är likheten? hon är så rolig
.
fortsättning följer ..
vinprovning
Datum: 2011-05-12 Klockan: 03:35:29
efter ayers rock resan tog jag flyget till adelaide som är en liten stad nordväst om melbourne. där checkade jag in för 2 nätter på ett jätte mysigt hostel ganska mitten i lill staden, hostel 109
.
.
när jag kom insläpandes på alldeles för mycket packning blev jag bemött av ägaren med ett stort värmande leende. han gav mig turen att få välja rum, så mitt svar var förstås "det bästa tack! ;)" haha så jag fick rum nr. 1 med dubbelsängen för mig själv!! eftersom klockan var kring 18.00 tiden då jag kom frågade jag honom om tips på bra matställen. istället för att svara på min fråga vänder han sig om till en tjej som hänger över receptions disken och säger "katja, kan inte du ta med dig linnea runt stan och göra henne sällskap till middagen? det blir ju roligt, tjejkväll!" haha försvånat svarar hon "ja visst? haha" så en timme senare bar vi oss av mot resturangen - super trevligt!
.
ägaren är så himla gullig, en man på 60 skulle jag tro som driver två hostel tillsammans med sin fru. han börjar alltid dagen tidigare än vad han behöver och jobbar oftast över, bara för att kunna finnas till hjälp för sina hostel-gäster! han är bäst
.
efter en god middag och alldeles för bra nattsömn for jag dagen efter på en dagstur för vinprovning i barossa valley, som är australiens största vingård!
.
.
blev upphämtad på mitt hostel 8.30 av denna buss fylld med andra vin-sugna passagerare
.
dagens tour-guid var en herre på 60 full i humor, som va ba hur kul som helst!
under hela åkturen, längst vägen berättade han fakta kring adelaide, byggnaderna och historier om platser runtomkring oss. allt de han berättade och sa var alltid med ett undangömt skämt eller sarkasm vilket gjorde dagen så mycket roligare, det är ju så en guid ska vara, kunna bjuda på sig själv! han fick hela bussen att skratta sig full tror ja
.
han berättade tex att lilla adelaide var känd som "kyrkornas stad" eftersom det finns utplacerade överallt, ändå har de dubbelt så mycket pubar och de största vingårdarna, över 200 st. som ingen reagerat på?
guiden - vi är djupt religiösa drickare
.
han berättade även att adelaide hade den första lagliga nudist stranden och en nudist camping med inhängnat område som vi passerade, första dagen de hade öppnat campingen stod en skylt placerad vid ingången "gratis korv sässong" haha hmm.. nice
.
.
stannar för morning tea vid ett mysigt litet fik
.
kort därefter far vi vidare med bussen mot vin-fabriken richmond grove för att se hur vin blir till och smaka på resultatet, mm mm mm!
.
.
.
här i ligger vindruvor i miljoner som mojsar, skalet längst upp är attakerade av lika många flugor som flög omkring... usch? och vilken stank det var!! fruktansvärt
.
.
pressar maskinen, modell 2011
.
.
pressar maskinen 687979 år f.kr ?
.
.
i dessa tunnor ligger vin och lagrar, som är över 100 år gammalt
.
.
efter ett par glas vin var man på bra humör
.
.
meningen är att man ska ta en en klunk vin i munnen, känna smaken och spotta ut i den där baljan.
vilket slöseri, här lämnas ingenting till spillo i min närvaro
.
.
så jag tog beslag på en egen tunna
.
.
alla vin-sorter som fanns att köpa/smaka
.
.
.
utsikt över alla vingårdar
.
på hemvägen var alla väldigt glada av den förtrollande drycken, förutom vissa som var mer sovande? haha
de dyra vinerna smakade orm med de billigare var ju bara hur smarrig som helst, tog med mig listan på vinerna hem!
.
våran guid pratade mycket om sina tidigare exfruar i många sammanhang, tills någon i bussen fråga "men hur många gånger har du egentligen varit gift?"
guiden - 3, de säger ju de, tredje gången gillt! (pause) .. sen så gillar jag bröllops tårta, happy wife, happy life
.
sen passerade vi ett område som var upphittat av tyskarna för många, många år sedan. en av dessa tyskar hette johan, som bodde tillammans där med sin fru och 15 barn, kort därefter dog johan och frun fick klara sig själv med sin stora kull i det här huset;
.
.
en mamma + 15 barn trängdes i det här "huset/trädet" i hela två år?
orden "ingenting är omöjligt" har nu fått en större innebörd för mig, galet
snacka om tuff brud
.
efter en jätte rolig dag med goda viner, trevligt sällskap och en suddig bussresa hem, gjorde att jag somna himla gott den kvällen, vin är bra magiskt va? ;p zZzZzzZ
3 dagar i uluru
Datum: 2011-05-11 Klockan: 17:10:18
för första gången har jag provat på att campa på riktigt, och i vildmarken dessutom!! och aldrig har jag väl trott att det var så roligt!
fredag 29/4 ;
vinkar adjö till familjen i sydney vilket kändes tugnt .. tog taxi till flygplatsen och flög iväg mot australiens mitten, ayers rock (uluru) = aboriginernas heliga plats - 3,5 timme senare landade jag på röd mark, hela marken bestod av röd sand, precis den bild jag alltid har föreställt mig australien! (och det roliga är att det skiljer 30 minuters tidskillnad mellan sydney och ayers rock, fastän det är inom samma land? svårt att greppa hur stort landet egentligen är)
fredag 29/4 ;
vinkar adjö till familjen i sydney vilket kändes tugnt .. tog taxi till flygplatsen och flög iväg mot australiens mitten, ayers rock (uluru) = aboriginernas heliga plats - 3,5 timme senare landade jag på röd mark, hela marken bestod av röd sand, precis den bild jag alltid har föreställt mig australien! (och det roliga är att det skiljer 30 minuters tidskillnad mellan sydney och ayers rock, fastän det är inom samma land? svårt att greppa hur stort landet egentligen är)
.
aborgiginerna är ett folkslag som har levt i många, många generationer kring bla. det röda centret. de är människor som lever på vad det naturen har att ge dem, och de är väldigt beroende av det. de har inga jobb, inga pengar och ingen kontakt med "våran" värld, de lever i vildmarken där de lärt sig och vet hur man överlever årstiderna, med eget språk, tro och uppgift/regler i familjen.
de är expert på att tälja vapen, jaga och ordna mat. expert på att läsa av naturens skörd och lever inte i en tidslinje som vi, utan de lever bara i nuet. det är därför de aldrig är bostta någonstans utan är alltid på resande fot dit maten leder dem till. (finns så mycket mer att skriva om dem, men detta får räcka)
.
blev upphämtad av en free bus till garden resort hotel där min guid plocka upp mig med tour-bussen redo att starta äventyret med en gång. jag tillsammans med 21 andra roliga och förväntansfulla turister var nu påväg till Kata Tjuta (the olgas) som är en grupp av stora kupolformade klippformationer.
.
.
blev upphämtad av en free bus till garden resort hotel där min guid plocka upp mig med tour-bussen redo att starta äventyret med en gång. jag tillsammans med 21 andra roliga och förväntansfulla turister var nu påväg till Kata Tjuta (the olgas) som är en grupp av stora kupolformade klippformationer.
.
.
innan vi var framme var vi tvungen att köpa var sin biljett till national parken för att kunna komma in till området som vi bara behövde vifta glatt med från bussen till kvinnan som satt bakom disken i kontoret, haha ganska lätt att man skulle kunna komma undan med andra ord. men blir man då istället upptäckt att man inte har någon inträdes biljett kan det kosta en dyrt ..
innan vi var framme var vi tvungen att köpa var sin biljett till national parken för att kunna komma in till området som vi bara behövde vifta glatt med från bussen till kvinnan som satt bakom disken i kontoret, haha ganska lätt att man skulle kunna komma undan med andra ord. men blir man då istället upptäckt att man inte har någon inträdes biljett kan det kosta en dyrt ..
.
.
biljetten
.ga
väl framme började första vandringen som tog två timmar att promenera fram och tillbaka, med löpande korttagnnigar och korta stopp för faka-prat kring platsen som berättades av våra guider; kata tjuta (the olgas) består av 36 mjukt rundade berg som blev uppkallad av den spanska drottningen, den högsta klippan är 546 meter höga mount olga, den aboriginska översättningen av kata tjuta är "många huvuden" väldigt intressant hur naturen kan skapa sådana ting mitt ute i igenstans, bara sådär
.
.
uluru är 348 meter hög, 3,6 km lång, 1,9 km bred, 9,4 km i omkrets och ligger 863 meter över havet. den består av hård järnrik sandsten som har rostat efter angrepp utav syre och vatten, det är därfor den har sin röda färg som skiftar under dagen, ganska coolt! även om man har sett detta berg tusentals gånger på vykort och i böcker kan ändå ingenting förbereda en på dess storslagenhet, helt fantastisk syn!
.
man kan klättra upp på uluru om man vill då grinen är öppen för det, men aboriginerna tycker inte alls om det och vill helst inte att man gör det. dels för att det är farligt (35 stycken har redan ramlat ner och dött) och dels för att det är deras heliga plats, som deras "kyrka". så av respekt gjorde jag inte klättringen.
.
efter vilda korttagningar tar vi tur-bussen till lägret där vi ska tillbringa natten, och börjar med att hjälpas åt med middagslagningen, kvällens meny bestod av; kamel korv, någon slags stek och kängru kött - känns jätte hemskt att säga men det var faktiskt gott!
.
.
tillbaka till lägret, lunch - tonfisksallad med coscos och sallad
.
därefter for vi till aboriginernas museum där man inte fick fota, så av respekt gick vi in utan kamera och kika runt. där fanns fakta och historier kring deras liv, deras religion/tro och levnadsstätt.
det som fångade upp mitt intresse mest var en tjock bok som låg uppslagen på ett bord i mitten av rummet, tror den hette "please of forgiveness", som innehöll hundratals handskrivna brev från besökare som har tagit bitar från uluru-stenen (som är förbjudet).
.
i breven beskirver de om olyckor, otur och hemska händelser som de och deras familjemedlemmar blivit utsatta för sedan de tagit med sig stenar hem, berättelser om hur de alla fick canser/anda sjukdomar, plötslig död, otur mm. det var hemst! och meningen med de här breven är att besökarna ångrar sig för stölden, ber om förlåtelse och vill skicka stenarna tillbaka... urschh även om jag kanske inte tror på deras andeliv (dream land) så skulle jag aldrig ändå testa att utmana ödet i onödan, never!.
efter besöket på museumet for vi till nästa lägerplats, gjorde middag och en mysig lägereld och lekte en lek kallad "kartong leken" som verkligen satte min smidighet/flexibilitet på spel .. som ni redan kan lista ut var det inte jag som vann
.
.
framme vid kings Canyon som är den coolaste stenplats jag någonsin sett, (kallas även för pannkaks-lageret pga av att uppbyggnaden liknar staplade pannkakor i miljoner). denna vandring tog hela 3,5 timme!!
många har även dött här pga av att de stått för nära kanten eller blivit uttorkade pga vattenbrist, så på olika ställen kring vandringen finns emergensy radio man kan använda ifall en olycka skulle ske
jag lever liksom ett farligt liv nu förtiden vettni
.
.ga
väl framme började första vandringen som tog två timmar att promenera fram och tillbaka, med löpande korttagnnigar och korta stopp för faka-prat kring platsen som berättades av våra guider; kata tjuta (the olgas) består av 36 mjukt rundade berg som blev uppkallad av den spanska drottningen, den högsta klippan är 546 meter höga mount olga, den aboriginska översättningen av kata tjuta är "många huvuden" väldigt intressant hur naturen kan skapa sådana ting mitt ute i igenstans, bara sådär
.
.
efter de for vi till kända stenen uluru (ayers rock) (australiens mest kända landskaps symbol) för att se solnedgången. problemet var bara att vi inte hade någon sol? haha men det var kul ändå
efter de for vi till kända stenen uluru (ayers rock) (australiens mest kända landskaps symbol) för att se solnedgången. problemet var bara att vi inte hade någon sol? haha men det var kul ändå
.
.
uluru är 348 meter hög, 3,6 km lång, 1,9 km bred, 9,4 km i omkrets och ligger 863 meter över havet. den består av hård järnrik sandsten som har rostat efter angrepp utav syre och vatten, det är därfor den har sin röda färg som skiftar under dagen, ganska coolt! även om man har sett detta berg tusentals gånger på vykort och i böcker kan ändå ingenting förbereda en på dess storslagenhet, helt fantastisk syn!
.
man kan klättra upp på uluru om man vill då grinen är öppen för det, men aboriginerna tycker inte alls om det och vill helst inte att man gör det. dels för att det är farligt (35 stycken har redan ramlat ner och dött) och dels för att det är deras heliga plats, som deras "kyrka". så av respekt gjorde jag inte klättringen.
.
.
efter vilda korttagningar tar vi tur-bussen till lägret där vi ska tillbringa natten, och börjar med att hjälpas åt med middagslagningen, kvällens meny bestod av; kamel korv, någon slags stek och kängru kött - känns jätte hemskt att säga men det var faktiskt gott!
.
.
.
mindre hungrig diskar vi bort och börjar packa upp våra swags, (ett slags sovsäcks fodral), som vi stoppade in våra sovsäckar i och till sist kröp vi själva ner mitt ute i ingenstans, i det röda centret, australiens mörkröda hjärta.
på bar mark låg vi nu och studerade den färgstarka stjärnhimlen ovanför oss som klädde mörkret, färtrollande vackert.
på bar mark låg vi nu och studerade den färgstarka stjärnhimlen ovanför oss som klädde mörkret, färtrollande vackert.
.
.
det fick mig att tänka på en scen från lejonkungen när simba, timon och pumba ligger i djungeln och fatiserar om stjärnorna (eller eldflugor som timon säger), ungefär den stjärnbilden i filmen fick jag se på riktigt, live. och det var de vackraste elflugor jag sett.
vi kunde se vintergatan som sträckte sig bland de tusentals stjärnor som lös upp den svarta natten, till de hade vi de vilda djurlivet omkring oss som prasslade i mörkret och vaggade oss til söms. natti natti
vi kunde se vintergatan som sträckte sig bland de tusentals stjärnor som lös upp den svarta natten, till de hade vi de vilda djurlivet omkring oss som prasslade i mörkret och vaggade oss til söms. natti natti
.
.
lördag;
upp 5.00, frukost städar och packar undan för att fara och se soluppgången på uluru, det var en häftig syn, man fick se hur den stora stenen gick från mörk grå till en röd skimmrande färg i solen, mäktigt! runtomkring oss var det turister i massor på plats med blixtrande kameror.
nästa aktivitet på schemat var en vandrig runt uluru som tog hela 2,5 timme att vandra. stenen tog ju aldrig slut, vi gick och gick och gick..
.
lördag;
upp 5.00, frukost städar och packar undan för att fara och se soluppgången på uluru, det var en häftig syn, man fick se hur den stora stenen gick från mörk grå till en röd skimmrande färg i solen, mäktigt! runtomkring oss var det turister i massor på plats med blixtrande kameror.
nästa aktivitet på schemat var en vandrig runt uluru som tog hela 2,5 timme att vandra. stenen tog ju aldrig slut, vi gick och gick och gick..
.
.
vissa delar av denna sten var förbjuden att fotografera för aboriginerna eftersom det är en helig plats för dem. ifall man skulle bryta mot deras regler och blir upptäckt att man har tagit kort på dessa områden av stenen kan man få oturen att måsta böta hela 5000 dollar, de kan också kräva att få gå igenom din kamera, och börjar man dessutom argumentera kring detta kan man få böta upp till 60 000 dollar och även hamna i fängelse, här snackar vi allvar och hårda bud ...
efter timmars vandrande, trötta och svullna fötter som värkte regelbundet kom vi äntligen runt, hungrig som en gnu. vid mållinjen väntade våra guider med fruktkaka, räddad!
.
fick en snabb guidad tur vid sidan av stenen där våra guider visade oss aboriginernas "skola" hur de pratar i bilder, fick se förlossnings-grottan, deras kök osv. imponerande må jag säga, jag beundrar deras tålamod verkligen.
vissa delar av denna sten var förbjuden att fotografera för aboriginerna eftersom det är en helig plats för dem. ifall man skulle bryta mot deras regler och blir upptäckt att man har tagit kort på dessa områden av stenen kan man få oturen att måsta böta hela 5000 dollar, de kan också kräva att få gå igenom din kamera, och börjar man dessutom argumentera kring detta kan man få böta upp till 60 000 dollar och även hamna i fängelse, här snackar vi allvar och hårda bud ...
efter timmars vandrande, trötta och svullna fötter som värkte regelbundet kom vi äntligen runt, hungrig som en gnu. vid mållinjen väntade våra guider med fruktkaka, räddad!
.
fick en snabb guidad tur vid sidan av stenen där våra guider visade oss aboriginernas "skola" hur de pratar i bilder, fick se förlossnings-grottan, deras kök osv. imponerande må jag säga, jag beundrar deras tålamod verkligen.
.
.
tillbaka till lägret, lunch - tonfisksallad med coscos och sallad
.
därefter for vi till aboriginernas museum där man inte fick fota, så av respekt gick vi in utan kamera och kika runt. där fanns fakta och historier kring deras liv, deras religion/tro och levnadsstätt.
det som fångade upp mitt intresse mest var en tjock bok som låg uppslagen på ett bord i mitten av rummet, tror den hette "please of forgiveness", som innehöll hundratals handskrivna brev från besökare som har tagit bitar från uluru-stenen (som är förbjudet).
.
i breven beskirver de om olyckor, otur och hemska händelser som de och deras familjemedlemmar blivit utsatta för sedan de tagit med sig stenar hem, berättelser om hur de alla fick canser/anda sjukdomar, plötslig död, otur mm. det var hemst! och meningen med de här breven är att besökarna ångrar sig för stölden, ber om förlåtelse och vill skicka stenarna tillbaka... urschh även om jag kanske inte tror på deras andeliv (dream land) så skulle jag aldrig ändå testa att utmana ödet i onödan, never!.
efter besöket på museumet for vi till nästa lägerplats, gjorde middag och en mysig lägereld och lekte en lek kallad "kartong leken" som verkligen satte min smidighet/flexibilitet på spel .. som ni redan kan lista ut var det inte jag som vann
.
.
.
upp med swagsen, sovsäcken och pyjamasen och kröp ner till kojs, men istället för att drömma sig bort under stjärnhimlen började det förstås att regna, så in allehopen under plåttaket utan väggar, där vi tryckte ihop oss varmt och mysigt, och någonstans där somnade jag ... men plötligt vaknar jag av ett;
AAAAAAAAAAAAHHH, HJÄLPPPPPPPP !!!
upp med swagsen, sovsäcken och pyjamasen och kröp ner till kojs, men istället för att drömma sig bort under stjärnhimlen började det förstås att regna, så in allehopen under plåttaket utan väggar, där vi tryckte ihop oss varmt och mysigt, och någonstans där somnade jag ... men plötligt vaknar jag av ett;
AAAAAAAAAAAAHHH, HJÄLPPPPPPPP !!!
.
de tvära uppvaknandet tog mig några sekunder innan jag ens forstod vart jag befann mig och vad som pågick? tjejen som panikslaget forsätter skrika tar första riktning mot bussen med två andra tjejer tätt i ryggen samtidigt som jag uppfattar ordet "DDDDIIIINNGGOOOO"
då hör även jag hur vild vargen, dingon ylar någonstans i mörkret riktigt nära oss, jag hör även hur valparna skäller och buskar som prasslar. och först då vaknar jag riktigt till och blir ivrig, jag ville verkligen se dem. men den turen fick jag inte, haha men fräsig känsla var det, där fick jag bekräftelsen att jag verkligen sov i vildmarken!
så utan att kunna se dingon vände jag mig om och fortsatte sova, just då märkte jag även att stjärnhimlen var tillbaka.
.
söndag;
sista dagen, upp 6.00, frukost och iväg mot king canyon som klart var helgens bästa tripp! påväg mot berget ser vi till min glädje en livs levande vild dingo vid vägkanten, äntligen! sötnosen
(de har dock inge bra ryckte från den där bebis-historien jag tidigare berättade om)
de tvära uppvaknandet tog mig några sekunder innan jag ens forstod vart jag befann mig och vad som pågick? tjejen som panikslaget forsätter skrika tar första riktning mot bussen med två andra tjejer tätt i ryggen samtidigt som jag uppfattar ordet "DDDDIIIINNGGOOOO"
då hör även jag hur vild vargen, dingon ylar någonstans i mörkret riktigt nära oss, jag hör även hur valparna skäller och buskar som prasslar. och först då vaknar jag riktigt till och blir ivrig, jag ville verkligen se dem. men den turen fick jag inte, haha men fräsig känsla var det, där fick jag bekräftelsen att jag verkligen sov i vildmarken!
så utan att kunna se dingon vände jag mig om och fortsatte sova, just då märkte jag även att stjärnhimlen var tillbaka.
.
söndag;
sista dagen, upp 6.00, frukost och iväg mot king canyon som klart var helgens bästa tripp! påväg mot berget ser vi till min glädje en livs levande vild dingo vid vägkanten, äntligen! sötnosen
(de har dock inge bra ryckte från den där bebis-historien jag tidigare berättade om)
.
.
framme vid kings Canyon som är den coolaste stenplats jag någonsin sett, (kallas även för pannkaks-lageret pga av att uppbyggnaden liknar staplade pannkakor i miljoner). denna vandring tog hela 3,5 timme!!
många har även dött här pga av att de stått för nära kanten eller blivit uttorkade pga vattenbrist, så på olika ställen kring vandringen finns emergensy radio man kan använda ifall en olycka skulle ske
jag lever liksom ett farligt liv nu förtiden vettni
.
.
kings Canyon är flera miljoner år gammal, har en gång i tiden varit en vit sand dyna där vattenlivet levde, men nu finns bara vissa fosiler kvar begravda i stenara, en bild säger mer en tusen ord...
.
lunch - hamburgare
därefter 5 timmars sovande busstur till alice spings där vi alla checkar in på olika hostel. helt sjukt hur trött vi var. dushcen var verkligen efterlängtat och högst upp på "ska göra" listan, sen vandrade vi ner till puben the rock där vi hade vår avslutningsmiddag med gänget.
ba hur trevligt som helst. och inte visste jag att jag gillade öl men det var tydligen de enda jag drack? tor vildmarken har påverkat törsten för mig, för gu se gött de va
kings Canyon är flera miljoner år gammal, har en gång i tiden varit en vit sand dyna där vattenlivet levde, men nu finns bara vissa fosiler kvar begravda i stenara, en bild säger mer en tusen ord...
.
lunch - hamburgare
därefter 5 timmars sovande busstur till alice spings där vi alla checkar in på olika hostel. helt sjukt hur trött vi var. dushcen var verkligen efterlängtat och högst upp på "ska göra" listan, sen vandrade vi ner till puben the rock där vi hade vår avslutningsmiddag med gänget.
ba hur trevligt som helst. och inte visste jag att jag gillade öl men det var tydligen de enda jag drack? tor vildmarken har påverkat törsten för mig, för gu se gött de va
.
