3 dagar i uluru
Datum: 2011-05-11 Klockan: 17:10:18
för första gången har jag provat på att campa på riktigt, och i vildmarken dessutom!! och aldrig har jag väl trott att det var så roligt!
fredag 29/4 ;
vinkar adjö till familjen i sydney vilket kändes tugnt .. tog taxi till flygplatsen och flög iväg mot australiens mitten, ayers rock (uluru) = aboriginernas heliga plats - 3,5 timme senare landade jag på röd mark, hela marken bestod av röd sand, precis den bild jag alltid har föreställt mig australien! (och det roliga är att det skiljer 30 minuters tidskillnad mellan sydney och ayers rock, fastän det är inom samma land? svårt att greppa hur stort landet egentligen är)
fredag 29/4 ;
vinkar adjö till familjen i sydney vilket kändes tugnt .. tog taxi till flygplatsen och flög iväg mot australiens mitten, ayers rock (uluru) = aboriginernas heliga plats - 3,5 timme senare landade jag på röd mark, hela marken bestod av röd sand, precis den bild jag alltid har föreställt mig australien! (och det roliga är att det skiljer 30 minuters tidskillnad mellan sydney och ayers rock, fastän det är inom samma land? svårt att greppa hur stort landet egentligen är)
.
aborgiginerna är ett folkslag som har levt i många, många generationer kring bla. det röda centret. de är människor som lever på vad det naturen har att ge dem, och de är väldigt beroende av det. de har inga jobb, inga pengar och ingen kontakt med "våran" värld, de lever i vildmarken där de lärt sig och vet hur man överlever årstiderna, med eget språk, tro och uppgift/regler i familjen.
de är expert på att tälja vapen, jaga och ordna mat. expert på att läsa av naturens skörd och lever inte i en tidslinje som vi, utan de lever bara i nuet. det är därför de aldrig är bostta någonstans utan är alltid på resande fot dit maten leder dem till. (finns så mycket mer att skriva om dem, men detta får räcka)
.
blev upphämtad av en free bus till garden resort hotel där min guid plocka upp mig med tour-bussen redo att starta äventyret med en gång. jag tillsammans med 21 andra roliga och förväntansfulla turister var nu påväg till Kata Tjuta (the olgas) som är en grupp av stora kupolformade klippformationer.
.
.
blev upphämtad av en free bus till garden resort hotel där min guid plocka upp mig med tour-bussen redo att starta äventyret med en gång. jag tillsammans med 21 andra roliga och förväntansfulla turister var nu påväg till Kata Tjuta (the olgas) som är en grupp av stora kupolformade klippformationer.
.
.
innan vi var framme var vi tvungen att köpa var sin biljett till national parken för att kunna komma in till området som vi bara behövde vifta glatt med från bussen till kvinnan som satt bakom disken i kontoret, haha ganska lätt att man skulle kunna komma undan med andra ord. men blir man då istället upptäckt att man inte har någon inträdes biljett kan det kosta en dyrt ..
innan vi var framme var vi tvungen att köpa var sin biljett till national parken för att kunna komma in till området som vi bara behövde vifta glatt med från bussen till kvinnan som satt bakom disken i kontoret, haha ganska lätt att man skulle kunna komma undan med andra ord. men blir man då istället upptäckt att man inte har någon inträdes biljett kan det kosta en dyrt ..
.
.
biljetten
.ga
väl framme började första vandringen som tog två timmar att promenera fram och tillbaka, med löpande korttagnnigar och korta stopp för faka-prat kring platsen som berättades av våra guider; kata tjuta (the olgas) består av 36 mjukt rundade berg som blev uppkallad av den spanska drottningen, den högsta klippan är 546 meter höga mount olga, den aboriginska översättningen av kata tjuta är "många huvuden" väldigt intressant hur naturen kan skapa sådana ting mitt ute i igenstans, bara sådär
.
.
uluru är 348 meter hög, 3,6 km lång, 1,9 km bred, 9,4 km i omkrets och ligger 863 meter över havet. den består av hård järnrik sandsten som har rostat efter angrepp utav syre och vatten, det är därfor den har sin röda färg som skiftar under dagen, ganska coolt! även om man har sett detta berg tusentals gånger på vykort och i böcker kan ändå ingenting förbereda en på dess storslagenhet, helt fantastisk syn!
.
man kan klättra upp på uluru om man vill då grinen är öppen för det, men aboriginerna tycker inte alls om det och vill helst inte att man gör det. dels för att det är farligt (35 stycken har redan ramlat ner och dött) och dels för att det är deras heliga plats, som deras "kyrka". så av respekt gjorde jag inte klättringen.
.
efter vilda korttagningar tar vi tur-bussen till lägret där vi ska tillbringa natten, och börjar med att hjälpas åt med middagslagningen, kvällens meny bestod av; kamel korv, någon slags stek och kängru kött - känns jätte hemskt att säga men det var faktiskt gott!
.
.
tillbaka till lägret, lunch - tonfisksallad med coscos och sallad
.
därefter for vi till aboriginernas museum där man inte fick fota, så av respekt gick vi in utan kamera och kika runt. där fanns fakta och historier kring deras liv, deras religion/tro och levnadsstätt.
det som fångade upp mitt intresse mest var en tjock bok som låg uppslagen på ett bord i mitten av rummet, tror den hette "please of forgiveness", som innehöll hundratals handskrivna brev från besökare som har tagit bitar från uluru-stenen (som är förbjudet).
.
i breven beskirver de om olyckor, otur och hemska händelser som de och deras familjemedlemmar blivit utsatta för sedan de tagit med sig stenar hem, berättelser om hur de alla fick canser/anda sjukdomar, plötslig död, otur mm. det var hemst! och meningen med de här breven är att besökarna ångrar sig för stölden, ber om förlåtelse och vill skicka stenarna tillbaka... urschh även om jag kanske inte tror på deras andeliv (dream land) så skulle jag aldrig ändå testa att utmana ödet i onödan, never!.
efter besöket på museumet for vi till nästa lägerplats, gjorde middag och en mysig lägereld och lekte en lek kallad "kartong leken" som verkligen satte min smidighet/flexibilitet på spel .. som ni redan kan lista ut var det inte jag som vann
.
.
framme vid kings Canyon som är den coolaste stenplats jag någonsin sett, (kallas även för pannkaks-lageret pga av att uppbyggnaden liknar staplade pannkakor i miljoner). denna vandring tog hela 3,5 timme!!
många har även dött här pga av att de stått för nära kanten eller blivit uttorkade pga vattenbrist, så på olika ställen kring vandringen finns emergensy radio man kan använda ifall en olycka skulle ske
jag lever liksom ett farligt liv nu förtiden vettni
.
.ga
väl framme började första vandringen som tog två timmar att promenera fram och tillbaka, med löpande korttagnnigar och korta stopp för faka-prat kring platsen som berättades av våra guider; kata tjuta (the olgas) består av 36 mjukt rundade berg som blev uppkallad av den spanska drottningen, den högsta klippan är 546 meter höga mount olga, den aboriginska översättningen av kata tjuta är "många huvuden" väldigt intressant hur naturen kan skapa sådana ting mitt ute i igenstans, bara sådär
.
.
efter de for vi till kända stenen uluru (ayers rock) (australiens mest kända landskaps symbol) för att se solnedgången. problemet var bara att vi inte hade någon sol? haha men det var kul ändå
efter de for vi till kända stenen uluru (ayers rock) (australiens mest kända landskaps symbol) för att se solnedgången. problemet var bara att vi inte hade någon sol? haha men det var kul ändå
.
.
uluru är 348 meter hög, 3,6 km lång, 1,9 km bred, 9,4 km i omkrets och ligger 863 meter över havet. den består av hård järnrik sandsten som har rostat efter angrepp utav syre och vatten, det är därfor den har sin röda färg som skiftar under dagen, ganska coolt! även om man har sett detta berg tusentals gånger på vykort och i böcker kan ändå ingenting förbereda en på dess storslagenhet, helt fantastisk syn!
.
man kan klättra upp på uluru om man vill då grinen är öppen för det, men aboriginerna tycker inte alls om det och vill helst inte att man gör det. dels för att det är farligt (35 stycken har redan ramlat ner och dött) och dels för att det är deras heliga plats, som deras "kyrka". så av respekt gjorde jag inte klättringen.
.
.
efter vilda korttagningar tar vi tur-bussen till lägret där vi ska tillbringa natten, och börjar med att hjälpas åt med middagslagningen, kvällens meny bestod av; kamel korv, någon slags stek och kängru kött - känns jätte hemskt att säga men det var faktiskt gott!
.
.
.
mindre hungrig diskar vi bort och börjar packa upp våra swags, (ett slags sovsäcks fodral), som vi stoppade in våra sovsäckar i och till sist kröp vi själva ner mitt ute i ingenstans, i det röda centret, australiens mörkröda hjärta.
på bar mark låg vi nu och studerade den färgstarka stjärnhimlen ovanför oss som klädde mörkret, färtrollande vackert.
på bar mark låg vi nu och studerade den färgstarka stjärnhimlen ovanför oss som klädde mörkret, färtrollande vackert.
.
.
det fick mig att tänka på en scen från lejonkungen när simba, timon och pumba ligger i djungeln och fatiserar om stjärnorna (eller eldflugor som timon säger), ungefär den stjärnbilden i filmen fick jag se på riktigt, live. och det var de vackraste elflugor jag sett.
vi kunde se vintergatan som sträckte sig bland de tusentals stjärnor som lös upp den svarta natten, till de hade vi de vilda djurlivet omkring oss som prasslade i mörkret och vaggade oss til söms. natti natti
vi kunde se vintergatan som sträckte sig bland de tusentals stjärnor som lös upp den svarta natten, till de hade vi de vilda djurlivet omkring oss som prasslade i mörkret och vaggade oss til söms. natti natti
.
.
lördag;
upp 5.00, frukost städar och packar undan för att fara och se soluppgången på uluru, det var en häftig syn, man fick se hur den stora stenen gick från mörk grå till en röd skimmrande färg i solen, mäktigt! runtomkring oss var det turister i massor på plats med blixtrande kameror.
nästa aktivitet på schemat var en vandrig runt uluru som tog hela 2,5 timme att vandra. stenen tog ju aldrig slut, vi gick och gick och gick..
.
lördag;
upp 5.00, frukost städar och packar undan för att fara och se soluppgången på uluru, det var en häftig syn, man fick se hur den stora stenen gick från mörk grå till en röd skimmrande färg i solen, mäktigt! runtomkring oss var det turister i massor på plats med blixtrande kameror.
nästa aktivitet på schemat var en vandrig runt uluru som tog hela 2,5 timme att vandra. stenen tog ju aldrig slut, vi gick och gick och gick..
.
.
vissa delar av denna sten var förbjuden att fotografera för aboriginerna eftersom det är en helig plats för dem. ifall man skulle bryta mot deras regler och blir upptäckt att man har tagit kort på dessa områden av stenen kan man få oturen att måsta böta hela 5000 dollar, de kan också kräva att få gå igenom din kamera, och börjar man dessutom argumentera kring detta kan man få böta upp till 60 000 dollar och även hamna i fängelse, här snackar vi allvar och hårda bud ...
efter timmars vandrande, trötta och svullna fötter som värkte regelbundet kom vi äntligen runt, hungrig som en gnu. vid mållinjen väntade våra guider med fruktkaka, räddad!
.
fick en snabb guidad tur vid sidan av stenen där våra guider visade oss aboriginernas "skola" hur de pratar i bilder, fick se förlossnings-grottan, deras kök osv. imponerande må jag säga, jag beundrar deras tålamod verkligen.
vissa delar av denna sten var förbjuden att fotografera för aboriginerna eftersom det är en helig plats för dem. ifall man skulle bryta mot deras regler och blir upptäckt att man har tagit kort på dessa områden av stenen kan man få oturen att måsta böta hela 5000 dollar, de kan också kräva att få gå igenom din kamera, och börjar man dessutom argumentera kring detta kan man få böta upp till 60 000 dollar och även hamna i fängelse, här snackar vi allvar och hårda bud ...
efter timmars vandrande, trötta och svullna fötter som värkte regelbundet kom vi äntligen runt, hungrig som en gnu. vid mållinjen väntade våra guider med fruktkaka, räddad!
.
fick en snabb guidad tur vid sidan av stenen där våra guider visade oss aboriginernas "skola" hur de pratar i bilder, fick se förlossnings-grottan, deras kök osv. imponerande må jag säga, jag beundrar deras tålamod verkligen.
.
.
tillbaka till lägret, lunch - tonfisksallad med coscos och sallad
.
därefter for vi till aboriginernas museum där man inte fick fota, så av respekt gick vi in utan kamera och kika runt. där fanns fakta och historier kring deras liv, deras religion/tro och levnadsstätt.
det som fångade upp mitt intresse mest var en tjock bok som låg uppslagen på ett bord i mitten av rummet, tror den hette "please of forgiveness", som innehöll hundratals handskrivna brev från besökare som har tagit bitar från uluru-stenen (som är förbjudet).
.
i breven beskirver de om olyckor, otur och hemska händelser som de och deras familjemedlemmar blivit utsatta för sedan de tagit med sig stenar hem, berättelser om hur de alla fick canser/anda sjukdomar, plötslig död, otur mm. det var hemst! och meningen med de här breven är att besökarna ångrar sig för stölden, ber om förlåtelse och vill skicka stenarna tillbaka... urschh även om jag kanske inte tror på deras andeliv (dream land) så skulle jag aldrig ändå testa att utmana ödet i onödan, never!.
efter besöket på museumet for vi till nästa lägerplats, gjorde middag och en mysig lägereld och lekte en lek kallad "kartong leken" som verkligen satte min smidighet/flexibilitet på spel .. som ni redan kan lista ut var det inte jag som vann
.
.
.
upp med swagsen, sovsäcken och pyjamasen och kröp ner till kojs, men istället för att drömma sig bort under stjärnhimlen började det förstås att regna, så in allehopen under plåttaket utan väggar, där vi tryckte ihop oss varmt och mysigt, och någonstans där somnade jag ... men plötligt vaknar jag av ett;
AAAAAAAAAAAAHHH, HJÄLPPPPPPPP !!!
upp med swagsen, sovsäcken och pyjamasen och kröp ner till kojs, men istället för att drömma sig bort under stjärnhimlen började det förstås att regna, så in allehopen under plåttaket utan väggar, där vi tryckte ihop oss varmt och mysigt, och någonstans där somnade jag ... men plötligt vaknar jag av ett;
AAAAAAAAAAAAHHH, HJÄLPPPPPPPP !!!
.
de tvära uppvaknandet tog mig några sekunder innan jag ens forstod vart jag befann mig och vad som pågick? tjejen som panikslaget forsätter skrika tar första riktning mot bussen med två andra tjejer tätt i ryggen samtidigt som jag uppfattar ordet "DDDDIIIINNGGOOOO"
då hör även jag hur vild vargen, dingon ylar någonstans i mörkret riktigt nära oss, jag hör även hur valparna skäller och buskar som prasslar. och först då vaknar jag riktigt till och blir ivrig, jag ville verkligen se dem. men den turen fick jag inte, haha men fräsig känsla var det, där fick jag bekräftelsen att jag verkligen sov i vildmarken!
så utan att kunna se dingon vände jag mig om och fortsatte sova, just då märkte jag även att stjärnhimlen var tillbaka.
.
söndag;
sista dagen, upp 6.00, frukost och iväg mot king canyon som klart var helgens bästa tripp! påväg mot berget ser vi till min glädje en livs levande vild dingo vid vägkanten, äntligen! sötnosen
(de har dock inge bra ryckte från den där bebis-historien jag tidigare berättade om)
de tvära uppvaknandet tog mig några sekunder innan jag ens forstod vart jag befann mig och vad som pågick? tjejen som panikslaget forsätter skrika tar första riktning mot bussen med två andra tjejer tätt i ryggen samtidigt som jag uppfattar ordet "DDDDIIIINNGGOOOO"
då hör även jag hur vild vargen, dingon ylar någonstans i mörkret riktigt nära oss, jag hör även hur valparna skäller och buskar som prasslar. och först då vaknar jag riktigt till och blir ivrig, jag ville verkligen se dem. men den turen fick jag inte, haha men fräsig känsla var det, där fick jag bekräftelsen att jag verkligen sov i vildmarken!
så utan att kunna se dingon vände jag mig om och fortsatte sova, just då märkte jag även att stjärnhimlen var tillbaka.
.
söndag;
sista dagen, upp 6.00, frukost och iväg mot king canyon som klart var helgens bästa tripp! påväg mot berget ser vi till min glädje en livs levande vild dingo vid vägkanten, äntligen! sötnosen
(de har dock inge bra ryckte från den där bebis-historien jag tidigare berättade om)
.
.
framme vid kings Canyon som är den coolaste stenplats jag någonsin sett, (kallas även för pannkaks-lageret pga av att uppbyggnaden liknar staplade pannkakor i miljoner). denna vandring tog hela 3,5 timme!!
många har även dött här pga av att de stått för nära kanten eller blivit uttorkade pga vattenbrist, så på olika ställen kring vandringen finns emergensy radio man kan använda ifall en olycka skulle ske
jag lever liksom ett farligt liv nu förtiden vettni
.
.
kings Canyon är flera miljoner år gammal, har en gång i tiden varit en vit sand dyna där vattenlivet levde, men nu finns bara vissa fosiler kvar begravda i stenara, en bild säger mer en tusen ord...
.
lunch - hamburgare
därefter 5 timmars sovande busstur till alice spings där vi alla checkar in på olika hostel. helt sjukt hur trött vi var. dushcen var verkligen efterlängtat och högst upp på "ska göra" listan, sen vandrade vi ner till puben the rock där vi hade vår avslutningsmiddag med gänget.
ba hur trevligt som helst. och inte visste jag att jag gillade öl men det var tydligen de enda jag drack? tor vildmarken har påverkat törsten för mig, för gu se gött de va
kings Canyon är flera miljoner år gammal, har en gång i tiden varit en vit sand dyna där vattenlivet levde, men nu finns bara vissa fosiler kvar begravda i stenara, en bild säger mer en tusen ord...
.
lunch - hamburgare
därefter 5 timmars sovande busstur till alice spings där vi alla checkar in på olika hostel. helt sjukt hur trött vi var. dushcen var verkligen efterlängtat och högst upp på "ska göra" listan, sen vandrade vi ner till puben the rock där vi hade vår avslutningsmiddag med gänget.
ba hur trevligt som helst. och inte visste jag att jag gillade öl men det var tydligen de enda jag drack? tor vildmarken har påverkat törsten för mig, för gu se gött de va
.
Kommentarer
Postat av: Pia
Absolut gilla gilla Linnéa!
Här är det sommar väder så det skriker om det. 23 grader idag på västerslätt, solen skiner och vi ska dansa på Corona i helgen. Om två veckor är det brännbollsyran istan, se till att heja på oss på ett hörn där nere. ;)
Vi ALLA saknar dig! pussochkramar!!
Postat av: Mona
Hej vännen jag skulle så gärna vilja hänga med på alla dina roliga äventyr..:) det känns verkligen tråkigt att jag inte kunde komma och hälsa på dig..:( jag längtar sååå mycket tills du kommer hem..love you puss
Trackback
