när jag återvände från trippen sms,ade jag pappa jesper för att medela att jag fortfarande var vid liv (vi hade nämligen ingen bra täckning på hela resan)

jag skrev - hello, jag har kommit hem från resan nu, och är på hostlet i adeaide, still alive. ses i morgon :D kram

två sekunder senare ringer telefonen

jesper - vad snackar du om!?

jag - va?

jesper - vadå kommit hem? här hemma i melbourne hos oss är ditt hem!! vi saknar dig! det har varit svårt för oss att klarat sig igenom dessa veckor utan dig, kom hem nu!

.

aaaw, vilken familj man har ♥

.

.

vi har ju alltid så roligt vi!!

.

dagen efter:

.

väl framme i melbourne blev jag uphämtad av helen och barnen på flyget, jag blev så glad när jag såg dem att jag började grina haha, och oj så stora ungarna hade blivit på bara 6 små veckor? galet! (det fick mig att tänka på hur stora mina barn hemma i sverige kommer vara när jag återvänder hem? åh jag får ångest)

.

men jakob och hanna var så mysiga, de var helt lyriska hela bilfärden hem och ville inte släppa taget om mig (de var rädd att jag skulle lämna dem igen) .. aaw så hemskt, kärleken de ger en får mig ofta att lipa, visste inte att jag var så saknad? men de värme hela mig, älskar dem!

.

.

hemma i huset blir jag bemött av en trött petra som landade i australien dagen innan mig. hon hade nu drabbats av jetlagg, stackarn så vi tog en väldigt lugn kväll och bara snackade.

.

vid nio tiden på kvällen hör jag hur ytterdörren öppnades, en välbekant röst som säger "hey vars är linnea?" och några sekunder senare öppnades min dörr till rummet.. det var jesper som slutat sent från jobbet, han kommer glatt in med ett brett smile, ger mig en stor kram och säger "välkommen hem linnaja, det är här du hör hemma!"

.

han är verkligen bäst!