bränd pasta och salta popcorn
Datum: 2011-06-11 Klockan: 13:05:55

i torsdags blev jag bjuden på en avskedsmiddag av min goa vän helena (som jag lärt känna via svensk kyrkan), hon åker nämligen hem till sverige nu på måndag vilket jag inte accepterar... känns jätte tråkigt verkligen
.
iaf så har jag aldrig varit hemma hos henne förut, så hon gav mig addresen som jag knappade in på min gps och började köra vars pilen pekade. klockan var runt 19.00 tiden = kolsvart ute och det jag inte visste var att hon bodde efter själva storstan - så jag var tvungen att köra igenom den...(har aldrig kört inne i stan förut)  hahah herregu vad chockad jag blev när jag märker vars jag är påväg, 6 filad väg, bilar överallt, konstiga vägar, skyltar överallt och trånga utrymmen. men jag tog mig fram livs levande utan en skroma på bilen - det kallar jag talang, tillomed pappa jesper blev imponerad hehe (inne i stan bor det liksom bara 4 miljoner invånare, så ni kan ju tänka er trafiken..)
.
.
framme parkerar jag just innanför ingången och beundrar utsikten de har från sitt fönster en stund  - så otroligt vackert läge, just vid havet!
kvällens middag; jag blev bjuden på fastbränd pasta med tomatsås (hon glömde bort kastrullen på spisen i all hast att passa barnen haha) men det var gott trots det.. brända,.. torra,.. hårda ... haha
.
efter hon lagt barnen, gjorde vi iordning popcorn med alldeles för mycket salt, satte oss i de gigantiska säng/sofforna? brevid den varma öppna spisen, slog på en tjejfilm och ba snackade tjejskvaller så det skrattades genom väggarna, underbart! det var verkligen efterlängtat
.
.
efter filmens slut zappa vi runt mellan tv-kanalerna och börja se på programmen, embarressed body och sex after marriage som handlar mycket om komplex, operationer, förändring och förvandlingar. jätte intressant och kul att disskutera kring. otäckt hur många komplex vissa människor måste leva genom varje dag på brist av uppskattning av sin kropp och dålig självkänsla, tycker så himla synd om dem.
.
klockan började därefter ticka mot natt, närmare halv tolv innan jag reagerade på att jag var tvungen att börja rulla hemåt. är ändå 2 mil att köra (melbourne är ju som sagt inte lika litet som umeå direkt haha) plus att jag skulle jobba dagen efter. så efter kramkalaset och "hejdå-jag- saknar-dig-redan" samtalen, for jag slutligen genom natten, genom staden, genom dimman och hem till mitt hus, wehoo jag klarade det!
vi ses i sverige min vän!

Kommentarer

Kommentera inlägget:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0